Leif, det är kanske bäst att låta Sven-Eric Liedman berätta om jag har missförstått eller inte. Jag drömmer själv om en mer skeptisk och kritiskt granskande lärarkår och tycker att lärare borde ifrågasätta mer, vara snabbare på att slå larm när något inte fungerar, ta större ansvar för skolan helt enkelt. Men det är inte civil olydnad utan snarare yrkesstolthet och civilkurage som krävs för det. Givetvis också att någon vill lyssna.
Du talar om lärare som passiva förmedlare av kunskapsmål och demokratiska värden. Då undrar jag om du känner till skolans mål? Jag kan inte se att det är möjligt att uppnå dem som passiv förmedlare. Det är mål som kommunikation, problemlösning, analysförmåga, reflektion, självförtroende, lust att lära, ansvarstagande, kreativitet, förmåga att lyssna, argumentera, etc..
Dekret och ålägganden är däremot sådant vi är skyldiga att följa och det är också precis vad jag påpekar i artikeln. Liksom jag påpekar att man givetvis ska protestera mot dem om man anser att de är kontraproduktiva.
När det gäller Svenskt Näringslivs ständiga shoppinglistor för skolan och den beklämmande utilitarism som präglar vårt samhälle tror jag att Sven-Eric Liedman och jag är tämligen överens.